20 apr. 2016

Allt har sin tid




Hej på er! Hoppas att allt är bra och att ni precis som jag njuter av att våren är på väg.

Ganska exakt två månader sedan jag gjorde senaste inlägg här på bloggen. Tiden går otroligt snabbt. Då var det högaktuellt med långa sockor och varma tjocka plagg. Nu har vi redan kunnat lätta lite på klädseln och långsockorna ligger i sin korg i väntan på ny säsong.

Själv har jag haft en riktig lugn period med mitt handarbetande. Av någon anledning så sa det mitt i allt stopp. Bara åsynen av ett garnnystan gjorde mig illamående.
Vi åkte till lappland en vecka, och hör och häpnad, jag utan ens ett ynka litet handarbete i bagaget. Ärligt så kände jag knappt igen mig själv. Men det konstigaste var, att det kändes bara sååååå skööönt. Och den känslan höll jag kvar vid när vi kom hem.

Istället föll det sig helt naturligt att ägna en stor del av min tid åt att röja och rensa. I skåp och lådor. I förråd och garage. Kroppsligt och mentalt. Att plocka bort och rensa ut, har varit den senaste tidens melodi. Och tro mig, det gör underverk. För mycket av allt gör att du till sist inte ser någonting.

Att som vi genomgå en väldigt tuff tid, och på kort tid mista många nära släktingar och nära vänner till familjen, gör att man slås ner på jorden med full kraft, gång efter gång. 
Det medför också en hel del aha-upplevelser och att man mitt i allt elände vaknar upp och undrar, vad fan håller jag på med. Man inser också, hur fantastiskt bra vi egentligen har det, men också hur ytlig världen har blivit.
Alla dessa händelser har gjort att jag idag är en person med andra värderingar än för ett par år sedan. Och det i sin tur har bl.a lett till denna period av utrensning.
Att jag överhuvudtaget står upprätt och med förståndet något så när kvar, efter allt detta, är lite av ett under. Varje dag är påminnelse om hur fort och drastiskt livet kan förändras.

Som ni säkert redan räknat ut så kommer det inte att bli fler inlägg på den här bloggen. Blogglusten är helt borta, och jag läser knappt en blogg. Jag ser helt enkelt ingen mening med det nu mera. All den tid jag brukade lägga ner framför skärmen går nu istället till att leva det verkliga livet.

Precis som talesättet säger så var det trevligt så länge det varade, men nu är denna bloggsaga all.

Jag önskar av hela mitt hjärta en fin fortsättning åt er mina bloggläsare. Och hjärtligt TACK för att ni följt mig under denna resa!

Catarina







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...