6 apr. 2014

En pärla.

Först har den varit min mormors 
och sen min mammas 
och nu står den hemma hos oss :)



 Nåldynan, den har också tillhört min mormor.

 Den broderade mattan hör på något sätt ihop med maskinen så den fick följa med.


Det stämmer att vissa saker var vackrare förr,
 för såna här skönheter tillverkas nog inte mera.
Att den här dessutom går att sy på, om än det behövs lite service först, 
är ju också rätt så skoj.


Tack, tack för era finfina kommentarer i förra inlägget.
Ni ska veta att stoltheten bara växte hos kransmakaren när jag läste upp det ni skrev :)


2 kommentarer:

  1. jaa han va såde fin ha it riktit sitt e förr.Passar riktit bra

    SvaraRadera
  2. Fin!
    Och jag har en liknande fast min är inte lika rund i formerna.

    Ha det bra
    Monica

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...